Hotet om ett storvarv

Stora saker hände under 1956. Fram till detta år hade stugägarna haft separata hyresavtal med markägarna. Nu ville Gustaf Thordén förlägga ett nytt storvarv i Lysekil, först var förslaget Valbodalen och sedan blev det Fiskebäck. För att möjliggöra affären förvärvade Lysekils stad hela området av Frisksportarnas handelsträdgård, Axel Nilsson och John Patriksson (ej släkt med undertecknad). Området såldes så till Gullmarsverken AB, ett ”mellanbolag” som ägdes av Thordén och två andra herrar. Detta bolag köpte även Skandiaverken. Thordén frånsade sig i avtalet ansvaret för de 55 sommarstuge- ägarna utan detta låg på staden. Staden skulle stå för kostnaden för rivning eller flytt av stugorna. Värdet av varje stuga skattades till 5-10 tkr. Trädgårdsmästare Sven Nilsson skulle dock inte få någon ersättning för sina stora odlingar (var låg dessa?) då han inte hade någon stuga utan endast en husvagn. Alla stugägare fick en skrivelse från staden med uppsägning och besked om avflyttning till 1 oktober. Det blev naturligtvis stor sorg bland stugägarna men också någon slags förståelse inför denna nya stora industrietablering.

Till i varje fall vår stora lycka blev det en snabb nedgång i konjunkturen för fraktmarknaden och med fartygsuppläggningar och inhiberade fartygsordrar. Varvsplanerna blev allt osäkrare. Datumet för den tänkta avflyttningen i oktober 1957 passerade utan åtgärd. Stugägarna fick brev om att man skulle betala in arrendet för 1958. Föreningen hade under 1957 etablerat kontakt med en advokatfirma i Göteborg för att säkra sina intressen, vilket inte sågs med blida ögon av kommunen. Det finns en ivrig skriftväxling mellan kommunen, advokatfirman och föreningen kring den tänkta inlösningen av stugorna och värdering av dessa. Drätselsekreterare Ragnar Bergman var ”uppriktigt ledsen” och trodde att föreningen skulle förlora mest själva på detta. Enligt ett tidningsurklipp uttalade han: ”ni får 500 kronor, sen kan ni köra dem till soptippen”. Redan under 1958 sattes Gullmarsverken AB i konkurs och varsplanerna lades ner för att aldrig mer återkomma.

Ett nytt hot dök upp under 1958. Standard Oil of Indiana undersökte lämpliga områden i Europa för ett oljeraffinaderi och hade hittat Fiskebäck! Enligt Thordén var det idealiskt med djupt vatten och nära havet. Världens då rikaste man, Paul Getty, var inblandad som ägare. Även dessa planer lades ner ganska snabbt.

Efter dessa turer var läget som så att Thordénvarvet, via Skandiaverken, ägde ett område som man egentligen inte hade något intresse för. Lysekils stad hade avhänt sig ett område som man betraktade som ett viktigt framtida expansionsområde för bostäder. Funderingarna låg nu på hur man skulle förfara med området och dess 55 stugor. Någon slags detaljplan måste så småningom upprättas.

50-talet. Föreningsliv. El, vatten, renhållning, arrendefrågan.

I maj 1956 har frågan om elektrifiering kommit så långt att en offert inkommit från kommunen. Den innebar en anslutningsavgift på 600 kr samt en fast avgift på 37 kr/år. Energipriset var 7 öre/kWh.

Det första mötesprotokollet jag hittat är från 28 juli 1957 författat av Gunnar Pettersson (nuvarande Hasse och Brita Eriksson 2:52) och justerat av Martin Odhelius (nuvarande Karin och Peter Svensson 2:69), Frank Lindbom (nuvarande xxx) och Georg Rönn (nuvarande xxx). Det återger ord för ord allt som yttrades vid mötet, tre A4-sidor) och handlar i princip om uppsägning och värdering av stugorna när varvet skall byggas.

Vid ett styrelsemöte i juni 1959 deltog kommunalkamrer Gunnar Pettersson, slöjdlärare Andréhn (nuvarande Staffan och Ulrika Carlsson 2:53) , disponent Georg Rönn (fastighet xxxx), sotarmästare E Söderberg (nuvarande Vivi-Ann, Petra och Anna Gidebratt 2:62) och Martin Odhelius (2:69). Det framkommer att man lever från år till år i stor otrygghet med hotet om att behöva lämna sina stugor i Fiskebäck i och med att staden Lysekil önskar tömma området på stugor. Man anlitar löpande en advokat för att bevaka sina rättigheter.

Vid årsmötet samma sommar höjdes årsavgiften till 20 kr/år samt 5 kr för båtplats. Frågor som behandlades var inhägnad av brunnarna, inhägnad vid badberget, soptömning och elektrifiering. Mitt eget minne från denna tid (mitten 60-talet) är att latrinen (en svart plasttunna) tömdes i en för ändamålet grävd grop på lämpligt ställe. Någon soptömning fanns inte. Ingen el heller, vi hade någon slags fotogenlykta med en strumpa i som lyste och värmde.

Vid styrelsemötet i augusti beslöts att inköpa den svikt som tydligen fanns vid stenbryggan. Man såg problem med camping på stranden. Aktiviteter för att åstadkomma elektrifiering och förbättrad renhållning startades.

60-talet. Ekonomi, vägar, arrende, brygga.

Vid styrelsemöten 1960 dominerade fortfarande frågor kring brunnarna – rensning, inlösen, pumpar och anslutningar mellan brunnarna och stugorna, renhållning och elektrifiering. Offererad årskostnad nu 45 kr/år och energipris på 11 öre/kWh. Man beslöt att sätta upp skyltar med text ”privat väg” på flera ställen längs vägen. Det säger kanske en del om vilken karaktär området hade vid denna tid. Det beslöts också att ordna ett avträde samt soptunnor vid stranden som arrendatorn Larsson skulle bekosta. I juni slöts ett avtal med renhållningsentreprenören Turesson om tömning och bortforsling av sopor och latrin till en kostnad på 2 kronor per enhet.

I flera sammanhang framkommer problem med Sven Nilsson och hans skötsel av sitt markområde om 1700 kvm. Enligt ett brev från advokatfirman Vinge i Göteborg 1960 på uppdrag av Skandiaverken hotas han om uppsägning av arrendekontraktet (undertecknat av Acke Nilsson 1956) om han inte snyggar upp, röjer och planterar.

Årsmötet i juli valde in Nils Fagerström och Å. Sundström (nuvarande x:xx) till styrelsen, övriga omvaldes. Kassabehållningen uppgick till ca 3 tkr. Sven Nilsson ålades att röja upp på sin tomt, annars kulle han sägas upp. Ny brunn skulle grävas. Biltvätt förbjöds vid brunnen. Borgmästaren skulle kontaktas för lämplig text på vägskyltarna.

Vid årsmötet 1961 diskuterades föreningens fortsatta verksamhet. Redan vid förra årets årsmöte framkom att det fanns oenigheter mellan stugägarna. Man beslöt att behålla föreningen. Två brunnar grävdes (var?) men pumparna fungerade dåligt. Herman Sjöberg föreslog att man skulle undersöka förutsättningarna för att förvärva området. Styrelsens ordförande och kassör besökte Uddevallavarvet (nedan kallat UV) och fick beskedet att UV inte hade något emot att sälja området men att det nog var omöjligt att ändra Länsstyrelsens klassning av området som industriområde till fritidsområde. Inga kontraktsförnyelser kunde ske utan endast arrende år för år.

Det har också uppstått stridigheter om en ”garantifond” som skapats i samband med Uddevallavarvets planer. Fonden uppgår till 1590 kronor och en del stugägare vill ha ut sin andel.

Årsmötet 1962 besöktes av 14 medlemmar. Härav kan man förstå att föreningen inte alls hade samma ställning som den har idag. Gustaf Andersson och Erik Bovik hade avlidit under året. Man ändrade räkenskapsåret till 1/7 – 30/6 i stället för som tidigare kalenderår. Evan Hermansson nyvaldes till styrelsen. Nils Fagerström och Lennart Sweiler (nuvarande Håkan och Britt-Marie Patrikson) gick in som suppleanter. Under året övertogs Uddevallavarvet av Eriksbergs Varv, det som tillsammans Götaverken och Lindholmen blev Eriksbergs Förvaltnings AB, statligt ägt. Varvepoken var över.

Årsmötet 1963 genomfördes utan några större frågor. Fiske med kastspö skulle helst inte ske på pontonen pga därmed sammanhängande risker. Arrendatorn önskade att stugägarna i större utsträckning skulle inhägna sina tomter för att förhindra att betande djur kom in på tomterna.

I ett brev till Drätselkammaren i Lysekil anhåller föreningen om 1 000 kronor till badplatsunderhåll pga den stora belastningen. Drätselkammaren avslår. Under 60- och 70-talen var det många som hyrde ut sina stugor antingen veckovis eller hela säsongen och inte deltog nämnvärt i föreningsarbetet.

Frågor som diskuterades under 1964 var att införa arbetsdagar, att begränsa hastigheten på vägarna till 20 km/tim och att söka bidrag från staden för underhåll av stranden. Man beräknar att man under högsommartid dagligen hade besök av omkring 50 bilar och ca 150 badande, förutom campinggäster och stugägare. De flesta stod utanför Eriksson och Gidebratt där kanske 30 bilar trängdes och stor irritation uppstod. Det är kanske svårt att se idag men tomtgränserna har ändrats sedan dess.

Beträffande bryggan funderade man på att förlänga den och införa fasta bryggplatser. Som det var då gick man ut i skogen och högg sig slanor som man slog ner i botten med slägga, balanserandes på något vingligt underlag. När den förste hade byggt sig kanske två meter kom nästa och förlängde på samma sätt. När våren kom var allt borta och man fick börja på nytt. Mitt minne är att Sjöberg oftast var snabbast igång.

Greta Nilsson och Harald Hörnfelt avled under 1965. Tage Patriksson nyvaldes till styrelsen efter Sigvard Andrén. Vid årsmötet röstades en svikt på bryggan fram med 14 röster mot 4. Inga andra större händelser protokollfördes.

Vid denna tid är arrendebilden fortfarande väldigt spridd. En del stugägare har gamla arrendekontrakt på 2-10 år och andra endast från år till år med UV och har betalat från 40-60 kr/år från 50-talet. UV vill nu höja alla till 125 kr/år. Man tar åter till advokathjälp. Om att styrelsen under dessa år jobbar hårt vittnar en skriftlig avsägelse från Georg Rönn som till Valberedningskommittén skriver att han pga det omfattande arbetet på det bestämdaste avsäger sig omval.

1966 avböjde Martin Odhelius och Evan Hermansson (nuvarande x:xxx) återval utan istället invaldes Leif Lundin och Bengt Karlsson (gottebengt senare kallad, innehade godisaffär på Kungsgatan i Lysekil, dåvarande ägare av Tobias Lundgrens stuga). Vägarna var som vanligt en stor fråga. Beslöts att genomföra årlig länspumpning av brunnarna samt att uppskjuta trampolinanläggningen. Vad jag vet blev det aldrig någon trampolin.

Vid årsmötet 1967 valdes Bengt Karlsson till ny ordförande efter Gunnar Pettersson. Nils Fagerström föreslog att man hos UV skulle undersöka möjligheterna att friköpa sommarstugetomterna. Vi kan nu konstatera att det tog några år.

Vid mötet 1968 rapporterades att UV inte var intresserade av något friköp. Man fick 500 kr från staden och 300 kr från varvet till vägunderhåll. En förlängning av bryggan hade gjorts under försommaren och den stora pråmen skulle bort. Brandkåren skulle komma och länspumpa och sedan skulle den huggas upp. Kommunen hade nu dragit fram vatten till Dalskogen och man skulle undersöka om en anslutning kunde ske till Fiskebäck. Tore Gidebratt ville att kullen vid badet skulle avstängas för korna men han fick inte gehör för det vid mötet. Ett lotteri med 10000 lotter à 50 öre anordnades på initiativ av ordföranden och genomfördes i Lysekil. Nettovinsten blev 2000 kr.

Under 1969 inköptes 50 kbm sten till bryggan, så nu vet vi när nuvarande stenpir kom till. Bestämde styrelsen att bryggan skall avstängas för korna. Årsmötet ville inte att man skulle bygga en bastu vid bryggan. Den frågan har vi väl haft med oss i alla år men inte kommit till skott, liksom att bygga några bodar för förvaring av båt- och fiskeredskap. Kanske har vi varit rädda för att det skulle bli för etablerat vid bryggan och att det skulle dra med sig ytterligare byggnationer.

Ett årsmöte lett av Bengt Karlsson kunde gå till som så att vi alla stod i backen utanför Eriksson och Gidebratt. Bengt, som också var ordningsvakt bl a vid Klubb Skaftö, ledde mötet klädd i sin uniform redo att gå i tjänst. Traditionen att ha fika och lekar för barnen efter årsmötena hade nyligen startat i takt med att allt fler deltog vid mötena.

70-talet. Relativt lugnt. Vatten, påbörjade arrendediskussioner.

1970 - 1974 var lugna år. Nya i styrelsen blev Verner Hermansson (nuvarande xxx?), John Larsson (tidigare ägare till Vranjes. John Larsson hade en saltvattenpool på tomten, mycket exklusivt och populärt i området) och Kent Ahl (nuvarande xxx?). Frågan om vattenanslutning hölls levande liksom vägunderhållet, som alltid utgjort en stor fråga. Det mest spännande var att man undersökt möjligheten att få en telefonkiosk placerad i Fiskebäck, men det skulle bli för dyrt. 1973 kom sopstället vid stranden till ombesörjt av staden. Samtidigt fick vi standardiserade soptunnor till varje tomt. Enligt en ny stadsplan (den första av många) har hela Fiskebäck nu angett som ströv- och fritidsområde. Mycket positivt eftersom området efter 1961 av Länsstyrelsen var klassat som industriområde. Scanraff hade börjat byggas vilket också borgade för att risken för industrier vid Gullmarsfjorden kraftigt minskat. Nu var det Dalskogen som skulle bebyggas med bostäder. Den s k piren belades med asfalt, så nu vet vi när den kom till. Vid praktiskt taget varje årsmöte utlottades en akvarell utförd och skänkt av Rut Widbom (stuga???. Lekarna leddes lika traditionsenligt av Sven-Tage Björnberg.

Efter ett hopp till 1976 ser vi en styrelse bestående av Rune Johansson (tidigare ägare till Eje och Margareta Boman) som ny ordförande, Sven-Tage Björnberg som kassör (jämför dagens Anders i bryggföreningen), undertecknad, John Larsson, Arne Ling (tidigare ägare till Janne och Eva Svensson) och pappa Tage Patriksson. Arne Ling såg man oftast barbröstad och brunbränd i området grejandes med vägarna och vattnet. I juli månad hade man det första gemensamma kalaset som blev mycket lyckat och gick med 50 kr i vinst.

1977 kom det första kommunala vattnet till Fiskebäck i form av ett antal vattenposter på lämpliga ställen. Det var mycket diskussioner med kommunen om utförandet vad gäller anslutningar, frostfrihet och bygglov. Man har börjat med både midsommarfest och sommarfest. Styrelsen förbereder förhandlingar med UV beträffande framtida planer, arrendets storlek, parkerings- och vägfrågor mm. Nya stadgar för föreningen fastställdes, de gamla var från 1964. Kjell Eriksson (tidigare ägare till Uno och Anita Granbergs och senare Håkan och Sonjas stuga på Solbacken blev ny styrelseledamot. Årsarrendet till UV var 400 kr och vattenavgiften 300 kr/år.

Förhandlingar med Allan Johansson på UV om långtidsarrende alternativt friköp gav inget resultat. Man hade planer på att anlägga en parkeringsplats där Gösta Larssons gamla boningshus låg. Var låg det? Det var ofta diskussion om Ponnyklubbens ridning inom området då man ansåg att stigar och vägar blev förstörda. Vem skriver om Ponnyklubben? Man beslöt att ordföranden skulle få 100 kr i årligt apanage. Vattenavgiften fastställdes till 500 kr/år.

I ett styrelseprotokoll från 1978 nämns att ordföranden Rune Johansson sammanställt en omfattande historik om området Någon som vet var den är? Ännu ett hot mot området som cirkulerade ett tag var flyttning av Kristinebergs Havsforskningslaboratorium skulle flytta till Fiskebäck. Så sent som 1980 ansågs det som säkert att detta skulle ske. Det blev dock aldrig aktuellt. UV ansökte om friköp av Ingvar Trogens stuga (nuvarande Christensen) men fick nej av kommunen. Ängen vid badet håller på att växa igen och planer finns på upprensning. En jubileumsfest anordnades på Solbacken eftersom föreningen ansågs bildad 1953. Vem har mer om den festen? Henning Johansson (pappa till Eva Sandberg, tidigare ägare till Eva och Peter Sandbergs stuga på Solbacken) kom in i styrelsen.

Flera förhandlingsomgångar genomfördes med UV beträffande vägarna, stranden, bryggan, arrendekontrakt samt den plan som UV 1983 har gjort upp över området tillsammans med en arkitektfirma i Göteborg. Den omfattar 50 tomter. Styrelsearbetet var mycket aktivt, och t ex enligt en räkning undertecknad skickade till FSF för sommaren/hösten 1980 hade jag haft ett 50-tal telefonsamtal i sammanhanget och flera andra i styrelsen säkert motsvarande. FSF anlitade ett juridiskt ombud som befullmäktigades att föra arrendatorernas talan. Någon framgång nåddes dock inte i arrendefrågan.

80-talet. Planfrågor. Arrendeavtal. Friköp?

Under perioden 1979 – 1985 hittar jag tyvärr inga protokoll att utgå från (någon som råkar ha dem?). Nya i styrelsen vid denna tid är Kjell Ohlsson, Henning Johansson och Hans Falk. John Larsson, Tage Patriksson och Rune Johansson har avgått. Ordförande posten var vakant, ingen ville ta på sig detta uppdrag, troligen då stora frågor kring områdets framtid skulle behandlas.

Efter förnyade förhandlingar med Allan Johansson på UV säger sig varvet nu vara villiga att mäta upp tomter och skriva ordentliga arrendekontrakt, samt höja arrendet till 250 kr/år. En enkät gick ut 1980 med ett alternativ att vända sig till arrendenämnden. I den ovannämnda områdesplanen från 1983 skulle 9 nya tomter tillkomma och 2 försvinna (Ekvalls och Lindbloms, nu Hägganders) och få ersättningstomter på annan plats. I planen ingick också att anlägga 48 kolonilotter på 200 kvm på de två ängarna nedanför Axelsson och den ”övre” vägen med en tillåten byggyta på 6 kvm. Idén försvann i nästa plan. Byggnadsytan för våra stugor skulle begränsas till 40 kvm plus uthus på 10 kvm. Vattenledningen från 1977 skulle ersättas med en ny sommarvattenledning, det påstods att det förekom tjuvkopplingar.

Det fanns förhoppningar om att planen skulle innebära att tomterna skulle kunna friköpas. Av noteringar från möten går att utläsa att det absolut inte var så att alla ville friköpa, majoriteten var snarare emot. Planen skulle vara en byggnadsplan och inte en stadsplan, vilket skulle krävt stora krav på vägar, vatten och avlopp. Området skulle utgöra ett rekreationsområde för Lysekils kommuns invånare.

I januari 1984 tog Lysekils kommunfullmäktige beslut om en nyanläggning av utomhusbad i Fiskebäck för 420 tkr. Det skulle anläggas parkeringsplats, toaletter, badbryggor och gräsplaner. Badet skulle handikappanpassas. Föreningen var självklart emot detta och förslaget självdog så småningom av okänd anledning.

1984 meddelade Stadsbyggnadskontoret att arbetet med byggnadsplanen för Fiskebäck avbrutits. Ett förslag angående möjlighet att belåna fritidshus på ofri grund hade också framkommit, oklart varifrån. Nu skulle ånyo frågan om skriftliga arrendekontrakt aktualiseras, några sådana fanns alltså fortfarande inte 1986. Osäkerheten kring området kvarstår och på UV pågår en avveckling som så småningom resulterar i att UV tillsammans med Götaverken, Eriksbergs Varv och Lindholmens Varv uppgår i statligt ägda Eriksbergs Förvaltnings AB, senare PRATO, som därefter blir vår samtalspartner. Arrendet är 1987 uppe i 2800 kr/år.

Runt 1986/87 var UV väldigt offensiva i sina planer för Fiskebäck och alla planer på friköp var borta med vinden. Man byggde det vi idag kallar Fiskebäcks Gård och hade tänkt sig avverka allt framför denna ner emot sjön. Genom Bengt Tengroths (VD för Eriksbergs Förvaltnings AB, som tagit över ägandet och förvaltning av området son Ola presenterades plötsligt en s k idéskiss med bl a tomter för 6-7 ”direktörsvillor” som sträckte sig rätt över Sjöbergs, Odhelius, Patriksons och Grusells (nuvarande Ingelsbos) tomter. Då rådde förstämning i stugorna. En fritidsbåthamn för 150 - 300 båtar ritades in och skulle anläggas mellan Tronebacken och Tronebådan.

Styrelsen drog igång ett omfattande kontaktarbete gentemot kommunen, politiker, markägare, länsstyrelse, media m fl. En grupp ur styrelsen (Jerker Löfgren, Kjell Ohlsson och undertecknad) hade under sommaren 1987 en mängd arbetsmöten med konsulter i mark- och rättsfrågor för att mejsla fram en strategi för att förhindra planerna. En skrivelse avgick till kommunen i augusti där ett stort antal argument framfördes för att behålla området med dess nuvarande karaktär av friluftsområde för stugägare och kommuninvånare.

I november 1987 utgav kommunen ett dokument benämnt ”Utbyggnad av Fiskebäcksområdet”. Planen omfattade byggnation av 550 – 700 lägenheter, en första etapp 350 – 400 lägenheter i anslutning till ”vårt” Fiskebäck. Stugområdet skulle omvandlas till ett villaområde. Vi skulle få friköpa och en förtätning skulle ske med ca 50 nya villor.

Under hösten genomfördes en serie möten med deltagande av FSF-gruppen enligt ovan, Eriksberg, kommunen (Jarlöv) och White arkitekter. Naturvårdsverket tillskrevs. Vid ett möte i slutet av oktober var kommunens och UV:s planer att förtätning skulle ske med ca 50 villor spridda i området och att alla stugor skulle vara kvar. En sådan förtätning var föreningen naturligtvis emot. Ytterligare en skrivelse avgick till kommunen i januari 1988. Hyresgästföreningen i Lysekil var kritiska till bebyggelsen, Kristineberg gillade inte båthamnen och Centerpartiet liksom folkpartiet var helt emot en strandnära bebyggelse. Även moderaterna svängde så småningom och ville flyta upp bebyggelsen 300 meter från stranden. En nystartad aktionsgrupp i Lysekil (Aktionsgruppen för Gullmarsbadens och Fiskebäcks bevarande) var aktivt emot satsningen som man ansåg skulle förstöra ett viktigt grönområde. En protestlista med 600 namn överlämnades till kommunledningen. Vid ett möte med Jarlöv i juli 1988 nämnde han att man kommit ihop sig med naturvårdsmyndigheterna om småbåtshamnen och bebyggelsen närmast stranden och att man nu skulle ”starta på nytt” med nya utredningar och analyser.

Sven-Tage Björnberg gick in som ordförande under några år och efterträddes 1988/89 av Kjell Olsson. Nya i styrelsen från 1988 i övrigt är Jerker Löfgren som sekreterare, Vivianne Gidebratt kassör (och som förblev det tom 2020!), Sven-Erik Axelsson, Åke Lundgren, Magnus Fagerström och Uno Granberg. Under året fick vi ett förslag till skriftligt arrendekontrakt, jag tror det var på fem år, med en arrendeavgift på 5 tkr. Styrelsen tyckte detta var för dyrt och ville ha ner det till 3 tkr. Advokat var involverad. I november blev det förhandling i Arrendenämnden. FSF representerades genom ordföranden Kjell Ohlsson och ett juridiskt ombud. Man överenskom om en arrendeavgift på 4 tkr/år. En process vidtog därefter som medförde att vi efter många år fick ordentliga arrendekontrakt på våra tomter. Detta ansågs viktigt även inför eventuellt framtida friköp.

En viktig händelse under året var bildandet av en bryggförening med 16 medlemmar. Kostnaden för en ny brygga beräknades till 60 tkr. Konstruktionen var en 38 meter lång flytbrygga som skulle läggas på ett ok av järnvägsräls som förankras i gjutningar och nedpålad järnvägsräls. En fast båtplats förutsatte medlemskap i FSF. Vid uppsägning skulle platsen återgå till bryggföreningen. Vi sökte och fick bygglov till bryggan hos kommunen. Själva byggprocessen blev komplicerad då entreprenören blev sjuk och bygget stod stilla omgivet av två stora arbetsbåtar ett antal månader. Det blev några sömnlösa nätter.

Även byggytan för stugorna diskuterades med Eriksberg. Dom var positiva till att vi skulle få förbättra och bygga till men kommunen genom Jarlöv ville inte tillåta några utbyggnader.

1989 - Detaljplanen

Även 1989 blev ett mycket aktivt och avgörande år för Fiskebäck. I maj kallades Ohlsson och Patrikson till Prato och informerades om ytterligare en plan. Den behandlade vägar, anslutning till kommunalt VA för 9 tomter, flytt av ett antal stugor till ersättningstomter, permanenttomter i hästhagen och på berget, 8 nya sommarstugetomter, en byggrätt på 75 kvm och friköp. Vid mötet framkom att Pratos Lennart Karlsson och Ola Tengroth ”tagit över” Klangs stuga (dåvarande nr 18, nuv?).

Vid ett stort informationsmöte på Oscars i juli presenterades så en plan benämnd ”Detaljplaneetapp I för Fiskebäcksområdet” utarbetad av White arkitekter i Göteborg. Den var mycket omvälvande. Inom ”vårt” Fiskebäck skulle ca 135 lägenheter byggas. 33 av dem skulle byggas på ängen mellan Solbacken och övre vägen. Ca 35 av våra stugor skulle inkorporeras i permanentbebyggelsen och få samma villkor som den. Övriga kvarvarande s k fritidsstugor skulle ingå i en s k parkartad zon och avser dem som ligger söderut, närmare vattnet. 8 nya stugtomter har ritats in och 3 befintliga skall flyttas. Max byggnadsyta för stugorna blir 50 kvm. En väldigt tydlig uppdelning mellan permanenthus och fritidshus alltså. Fritidsbåtshamn fanns kvar, nu nedbantad från 350 platser till 150. En parkeringsplats skulle anläggas mellan Tobias Lundgrens och Capri för upp till 40 bilar. Den ovan nämnda strandnära bebyggelsen med permanentvillor var borta. På fråga berodde detta på att Länsstyrelsen satt sig emot detta. Alla stugor skulle kunna friköpas. Planen föranledde förstås en livlig diskussion mellan berörda parter på Oscarsmötet 1991, flera medlemsmöten, andra typer av möten samt olika skrivelser.

1989 års plan reviderades successivt och 1990 tillskrev föreningen kommunen med synpunkter. Byggrätten hade utvidgats till 80 kvm (vilket ju gäller fortfarande) vilket man såg som positivt liksom att planen även omfattade stranden. Övriga delar av planen kvarstod dock med förtätning, flytt av sommarstugor osv. Även Lysekils Ridsportförening och Naturskyddsföreningen var kritiska på många punkter. Det framkom ibland att kommunen och Prato inte alltid hade samma åsikter, framförallt rörande ekonomiska frågor. Så småningom anslöt sig även Länsstyrelsen till åsikten att parkeringsplatsen inte borde anläggas.

90 talet

Vid årsmötet 1990 hölls en tyst minut för de under året bortgångna medlemmarna Sven-Tage Björnberg och Martin Odhelius. Sven-Tage var, förutom långvarigt styrelsearbete, föreningens lekfarbror vid alla fester och en mycket skicklig simmare. Han deltog vid dåtidens simtävlingar över Gullmaren liksom även sonen Anders gjorde senare. Martin var mångårig sekreterare i styrelsen. Jan Sundqvist valdes till ny ordförande.

Sommaren 1991 inspekterades området av styrelsen tillsammans med bl a kommunalrådet Stig Nilsson och byggnadsnämndens ordförande. Styrelsen tryckte då på vikten av att alla stugor skulle få vara kvar i nuvarande lägen. Hösten gjordes ytterligare en rundvandring, denna gång med Karin Trädgårdh och Jan-Olov Jarlöv. Vid denna tid hade vissa bygglov börjat beviljats för om- och tillbyggnader. Kjell och Kerstin Sundqvist övertog stuga nr 6, Bengt Antonsson.

Under våren 1991 röjdes övre delen av strandängen av några av föreningens medlemmar och fårstängsel sattes upp. Avsikten var att härbärgera får under sommarsäsongen för att hålla nere växtligheten vilket också skedde. Hasse och Britta Eriksson hade ett fasligt sjå med vatten till fåren och att fånga upp lamm som smitit ut. En del tyckte också att fåren bräkte för mycket och störde. En kätting som satts upp över vägen strax före Trogens stuga hade väckt mycket irritation och ordföranden fick i uppgift att kontakt berörda parter.

Vid årsmötet 1991 hölls tyst minut för Hans Falk, som tragiskt omkommit i en olycka. (Saknar protokoll för 1992).

1993 ansökte en medlem att få anlägga en septitank (sluten tank) men fick inte tillstånd för detta. Som skäl anförde kommunen att varken vattenlednings- eller vägnätet var dimensionerade för utbredd användning av septitankar.

Saknar protokoll för 1994. Ny styrelseledamot Bo Ingelsbo

Vid årsmötet 1995 blev Christer Bengtzén och Kent Lindström nya styrelsemedlemmar. Vid kontakter med kommunen framkom att det inte fanns någon detaljplan för Fiskebäck utan bara skisser. Den tänkta villabebyggelsen var placerad högre upp på mark som redan ägdes av kommunen. Det fanns inga pågående diskussioner mellan kommunen och Prato. Ännu en gång kan vi konstatera att vi sluppit undan en planomgång som skulle ha kunnat ha stora negativa inverkningar på våra stugor. Ridklubbens verksamhet var mycket livlig med mycket ridning på våra vägar, vilket hade blivit omdiskuterat. Vid årsmötet informerade ridklubben om hur man umgås med hästar och man kom överens om var ridning lämpligen kunde ske.

Vid årsmötet 1996 noterades att Inga-Lill Gunnarsson stuga nr 12 köpts av Ewelyn Persson. Prato hade nu övertagits av Göteborgs kommun men Prato skulle fortsatt förvalta området. ”Gotte-Bengts” gamla bryggstativ skulle avlägsnas (vad var det?).

Saknar protokoll 1997. 1996 träffades nytt avtal med kommunen avseende anslutningen till kommunens vattenledningssystem. Bo Ingelsbo blev ny styrelseledamot.

1997 var året för den förödande stallbranden på Lysekils Ridsportförening. Jag har själv vaga minnen om en dramatisk natt. Vem kan berätta mer om detta?

1998 hade någon slags praxis uppnåtts vad gäller byggnation och bestämmelser. Byggyta på 70 kvm, en ytterligare byggnad på 15-20 kvm förutom en friggebod. Styrelsen uppmanades att verka för en byggyta på 80 kvm. 1999 började kommunen arbeta med en ny plan för området mellan Löfgrens camping och ridklubben. Man tänkte sig 60-70 villor vilket skulle fylla behovet av villatomter för 10 år. Enligt årsmötesprotokollet fanns en stuga nr 10 (Hellmans) som förfaller och hade en nedfallen gran över taket. Vilken var det – vad hände sedan?

2000 - talet

Årsmötet 2000 inleddes med en tyst minut för bortgångne Henning Johansson (far till Eva Sandberg). Henning var tillsammans med hustrun Britta stora tillgångar i skötseln av området. Han var dessutom elektriker vilket var mycket uppskattat av fritidsbyggande stugägare. Nya styrelseledamöter blev Britt Lerneby och Britt-Marie Patrikson.

I byggplanerna hade antalet villor nu minskat till 30-40 st. Planerna på att dokumentera våra tomter för ett framtida friköp blev alltmer konkreta. Vi fick en ny badtrappa, osäker på om det var den vi har idag.

Vid årsmötet 2001 var det dags för tyst minut för bortgångna Leif Lundin, Seth Norlander och Gerd Sandberg. Lantmäteriarbete har påbörjats för att fastställa tomterna. Det var en ganska omfattande och grannlaga uppgift då det i de absolut flesta fall inte fanns några utmärkta tomter utan uppmätning skulle ske utifrån hävd, naturförhållanden och grannsynpunkter. Arbetet flöt dock på bra under 2001 och 2002. Samtidigt pågick ett planarbete med områdesbestämmelser. Förhoppningen var att det skulle bli tillåtet med en byggnadsyta på 80 kvm. I sammanhanget skulle också bildas gemensamhetsföreningar för vägarna och sommarvattnet.

Planerna för området mellan Tronebacken och Löfgrens camping hade nu fått ett namn - Västra Tronebacken - och skulle nu enligt plan bebyggas med 27 villor. Någon bebyggelse finns där som bekant ännu inte.

Årsmöte 2002: Tyst minut för Britta Johansson. Äntligen kunde konstateras att alla tomtägare nu accepterat tomtpris och erlagt handpenning för sina tomter. Avstyckningarna kunde påbörjas efter sommaren. Lantmäteriet håller i processen men tomtägarna hade möjlighet att delta och ha synpunkter.

Prissättningen var inte helt enkel. Vi hade en arbetsgrupp bestående av Conrad Stangdell, Jan Sundqvist och undertecknad. Utgångspunkten var att stugägarna skulle stå för 12,2 mkr av köpeskillingen för hela området, som var 15,4 mkr, och Lysekils kommun 3,2 mkr. 62 arrendatorer erbjöds att köpa och 60 kom till avslut 2003. Kommunen fick därigenom till sig alla mellanliggande områden för en mycket rimlig summa. Grundprincipen var att tomtpriserna skulle grunda sig på attraktivitet, främst i form av närhet till Gullmaren och eventuell sjöutsikt, storlek samt taxeringsvärde. Efter många turer, inte alltid helt enkla, roddes det hela i hamn. En basmall fanns som innebar ett pris för strandtomt på 312 tkr (inga sådana avstyckades), strandnära 216 tkr och övriga 152 tkr. Utfallet blev ungefär enligt mallen. De flesta blev nog ganska nöjda och enligt årsmötesprotokollet belönades förhandlingsgruppen med en kraftig applåd för förtjänstfullt arbete. Vi kunde konstatera, att vi äntligen ägde våra tomter efter närmare 50 års ständig osäkerhet. Det anordnades en stor fest för att fira friköpet i Ströms lada. God mat och dryck, flera tal och dans blev det. Och som Sven Odhelius sammanfattade feststämningen: ”Nu har vi blivit miljonärer”!

Lill Olsson hade tagit initiativet till att flytta brevlådorna från stora vägen till en bit ner på grusvägen. Däruppe hade de varit utsatta för mycket åverkan och försvunna försändelser. Flytten genomfördes och därefter har det fungerat bra.

Fyra nya medlemmar presenterade sig: Karin och Tommy Christensen (köpt Trogens stuga); Ulrika Gerdin (övertagit farmor Annie Glantz stuga); Kerstin och Sture Magnusson (fått en av ersättningstomterna); Jerker och Lena Norlander (övertagit Anna-Lisa Norlanders stuga).

Till styrelse för den nya samfällighetsföreningen valdes: Patrik Alenklint (kommunen), Claes Ekwall, Vivi-Ann Gidebratt, Jerker Löfgren och Kjell Olsson. Samtidigt beslöts att Fiskebäcks sommarstuge- förening skulle upplösa per 31/12 2003. Samtliga tillgångar överförs till den nya samfälligheten.

Det första årsmötet i Södra Fiskebäcks Samfällighetsförening hölls den 24/7 2004. Det kan vara bra att notera att i föreningen finns tre samfälligheter: Vägsamfälligheten (GA:10) och Badsamfälligheten (GA:11) vari ingår 81 andelar i vardera varav kommunen har 30 samt Vattensamfälligheten (GA:12) där 50 tomtägare är anslutna. På senare tid har fler stugor i Norra Fiskebäck anslutit sig.

Som vanligt diskuterades vägarna, speciellt första backen utanför ”Lena Johansson”. Till ordförande valdes Britt Lerneby och till ny styrelsesuppleant Sven-Erik Axelsson.

Vid årsmötet 2005 invaldes Lena Bernhardsson, Tobias Lundgren och Eva Ulvsgärd. En mängd frågor kring vägarna diskuterades, bl a behovet av en långsiktig underhållsplan och formaliafrågor. Den ”stora” frågan om hundförbudsskylt vid badet dök upp och fortsatte några år framåt. Skyltar kom så småningom upp men har blivit diskuterade. Man antog ett dokument benämnt ”Gemensamma riktlinjer för området” som i ett antal punkter anger regler för vad som får göras i området. Det kan gälla avverkning, påverkan på vägar, vattenledningar osv.

2006 hölls en tyst minut för bortgångne Arne Ling. Tobias Lundgren har tagit initiativ till en vintervattenledning. Arbetet påbörjas i oktober och var klart till sommaren

2007. Kostnaden beräknas till 10000 per stuga och avser fram till tomtgräns.

Vid årsmötet 2007 konstaterades att vi nu har vintervatten. Det blev stort tack och present till Tobias, mycket välförtjänt. Tänk vad det betyder för oss! Under hösten skedde en hel del vägarbeten, bl a anlades fyra vändplaner och förbättrades backen. Som nya medlemmar registrerades Malte och Eva Andersson, Ulrika och Staffan Carlson samt Ihrén och Raymond Coleman. En tyst minut hölls för under året avlidne Conrad Stangdell.

Frågan om en parkeringsplats mellan Capri och Tobias Lundgrens hus med 48 platser har åter aktualiserats av kommunen. Föreningen protester genom skrivelser och möten och hoppas på stöd från Länsstyrelsen. Vi kan nu konstatera att den inte har kommit till stånd vilket vi verkligen är glada för.

2008 nyvaldes Lena Johansson till styrelsen. I slutet av juli hade man en uppskattad strandfest där styrelsen köpt in räkor i hela lådor, mycket festligt. Liknande fester anordnades under följande år. Organisationen var mycket enkel, var och en kom ner med eget bord och stolar som tillsammans bildade ett helt långbord. Man åt medhavd förtäring och några år ordnades dans på stranden.

Nya i styrelsen 2009 blev Elvy Bengtzén och Janne Svensson. Diskuterades kommunens planerade bebyggelse av Norra Tronebacken med permanentbostäder. Styrelsen och intresserade kan gå på ett informationsmöte på kommunen senare i juli och en skrivelse skall sättas samman därefter. En hembygdsvandring anordnades av Lyse Hembygdsförening, mycket intressant och givande promenad genom hela Fiskebäck. Åren 2010 och 2011 rullade på med oförändrad agenda och inga större förändringar på plansidan. Planen för Norra Tronebacken antogs av kommunfullmäktige men låg sedan stilla fram till idag 2020/2021 då den åter aktualiserats. Ny styrelseledamot blev Ulla Ekwall.

Temat 2012 var vägar och röjning. Sven-Erik Axelsson tackades för bra jobb med vägarna, bl a asfalteringen där vår grusväg går upp till asfaltvägen. En hel del trädfällning sker längs vägarna, diken förbättras och fördjupas och ängen skall röjas bättre genom fler arbetsdagar. Man beslutar att hoppa över ett år med fårhållningen då den kräver en hel del jobb av omkringboende med vattning och ”återbärande” av smitande får. Janne Svensson med son snickrade till och satte upp den trätrappa längst ut på bryggan som de fortfarande sköter.

Årsmötet 2013 beslöt bl a att man vid nybyggnation skall betala 3 tkr till föreningen samt återställa de skador man åstadkommer på vägarna, allt efter dåliga erfarenheter. Man fortsätter med att ta ner träd som står för nära vägarna. En hastighetsbegränsningskylt på 30 km/tim sattes upp vid parkeringen.

För första gången dök planerna på ett äldreboende i Fiskebäck upp och diskuterades. Planerna är ännu på ett tidigt stadium och kommunen har inte fattat några beslut i ärendet än. Tanken är att Riksbyggen skall bygga och sedan hyra ut till kommunen.

Dan Ulvsgärd informerade på mötet om den nybildade föreningen Lyse fiber. De erbjuder möjlighet till indragning av fiberoptik för TV, telefon och internet i hela området. Den som går med i föreningen betalar 100 kr i medlemsavgift plus 200 kr. Man räknar med en engångskostnad på 14.500-17.000 kr och därefter 349 kr i månaden. Ju fler som går med ju mindre blir engångskostnaden. Installation och framdragning till tomtgränsen ingår i priset. Halvårsdebitering p.g.a. sommarboende diskuteras.

Under året tillkom tre nya stugägare: Håkan och Sonja Andersson (efter Uno och Anita Granberg), Terje och Amanda Skoge Westbye (efter Janne och Eva Svensson) och Robert och Kerstin Schulz (efter Lasse och Berit Schulz).

Pga regn avhölls årsmötet inomhus hos Håkan och Sonja där vi balanserade på brädor och skivor i den pågående nybyggnaden.

2014 höll vi på årsmötet en tyst minut för avlidne Bo Ingelsbo. Ca 10 medlemmar i Fiskebäcks mellersta samfällighetsföreningen hade inkommit med önskan om att ansluta till vårt vattenledningssystem. Efter en diskussion om de praktiska åtgärder som detta medför samt ett konstaterande att det skulle vara positivt ekonomiskt beslöt stämman att godkänna anslutningsplanen.

Planerna på äldreboendet hade avancerat. I princip var föreningen inte emot byggnationen men menade att var och en hade möjlighet att yttra sig. Jan-Ingvar Ström, som är ansvarig inom området för fiberanslutningen informerade om att grävningen var i full gång. Redan i september var grävningen klar fram till resp tomtgräns och anslutning beräknas ske i december. 476 hushåll är anslutna i föreningen. Man beslöt att ingenting får slängas på högen på stranden efter den 30 april då man haft problem med att allt möjligt hamnat där.

Vid årsmötet 2015 hölls en tyst minut för avgångne Evert Gustafsson. Nyvald styrelseledamot blev Ihrén Coleman. Som vanligt diskuterades backen utanför Lena Johansson. Beslöts dock att avvakta byggnationen av äldreboendet då en kostnadseffektiv lösning kanske kan framkomma. Diskuterades också besvären med många rådjur och eventuell avskjutning. Många deltog vid städdagen både på stranden och längs vägarna, Leif Lagrell och Ingemar Arvidsson deltog med fordon och en grupp kartlade vattenledningarna.

Vid årsmötet 2016 hölls en tyst minut för avlidne Kent Lindström. Tre medlemmar från mellersta samfälligheten har anslutits till vårt vattensystem. Styrelsen uppmanades att söka bygglov för två sjöbodar vid bryggan. Röjsåg och åkgräsklippare har inköpts av föreningen och förvaras hos Tobias Lundgren och Klas Ekwall.

Årsmötet 2017 inleddes med tyst minut för under året avlidna medlemmarna Ulla Falk och Jerker Löfgren. Som nya styrelseledamöter invaldes Peter Svensson och Jan Sundqvist. Ett yttrande över planen för äldreboendet presenterades och antogs. Främsta invändningen var att föreningen inte vill ha två infarter till området som planförslaget innebär. Vi kan i efterhand konstatera att förslaget bibehölls.

Årsmötet 2018 inleddes med en tyst minut för Anita Dahlstrand. ”Cykelställsfrågan” vid årsmötet 2018 blev hur hundförbudet vid bryggan skulle skyltas. Man konstaterade att badplatsen är en allmän badplats, vilket innebär att hundförbud generellt råder, men inte kommunalt driftad. Inget beslut fattades.

Äldreboendet har överklagats och föreningen avvaktar med eventuella synpunkter. Ett antal förbättringar av vägarna beslutades. Den omfattande parkeringen av badgästers bilar diskuterades,